"Jag är den jag är" - Några vuxna andra generationens invandrare om sin etniska identitetsuppfattning och om sin integration in i det svenska samhället

Problem/bakgrund: Forskning gjord på 1980-talet om arbetskraftsinvandrarna som kom till Sverige på 1960- och 1970-talet och om deras barn, andra generationens invandrare, visar på att den andra generationen riskerade att bli en högexplosiv grupp som skulle marginaliseras strukturellt (inte klara skolgången, bli arbetslösa, riskera att hamna i kriminalitet osv.) och som skulle få problem med sin etniska identitetsuppfattning i framtiden. Syfte: Syftet med den här uppsatsen är att på ett djupare plan analysera hur några barn till arbetskraftsinvandrarna som kom till Sverige under åren 1958-1971, andra generationens invandrare, som vuxna, upplevde och upplever sin integration in i det svenska samhället och sin etniska identitetsuppfattning under sin uppväxt och idag. Kortfattad beskrivning av uppsatsens utgångspunkter och undersökningens uppläggning: Den här uppsatsen bygger på djupintervjuer med sju andra generationens invandrare från länderna Serbien (Jugoslavien), Grekland och Finland. Intervjupersonernas utsagor analyseras utifrån vad tidigare forskning kommit fram till, framförallt utifrån olika sociologiska och socialpsykologiska teorier om identitet och integration. Slutsatser/Resultat: Analysen visar på att denna grupp andra generationens invandrare som jag intervjuat, idag som vuxna, är trygga i sin identitet. De känner sig som en del av det svenska samhället, dvs. de upplever sig integrerade samtidigt som deras andra etniska identitet och språk också upplevs som betydelsefullt. Intervjupersonerna upplever att de har en dubbel identitet i positiv bemärkelse, där de tar det bästa från båda identiteterna. Upplevelser av stigmatisering har inte förekommit utan istället några få situationer där diskriminering mer eller mindre har blivit synliggjort. Påpekas bör att mina intervjupersoner har avsevärt högre utbildning än föräldrarna